Jag kramade om pappa och sen så gick jag ut. Mammas bil stog där och jag steg in i bilen.

- Hej, hade du roligt där?

- Jadå.

- Mamma du vet väl vad pappa ska göra om 1 månad

- Vadå?

Hade pappa inte berättat för mamma innan oss? Det borde han ha gjort. Eller så vet mamma om det bara att hon inte minns det..

---

- Pappa ska ju till LA då?

. Jaha, det visste jag redan.

- Haha, hur kunde du glömma de..?

- Jag vet inte, händer ibland, berätta nu om polisgrejen.

Nu var jag tvungen och säga sannignen, även fast jag redan vet att hon inte kommer tro på mig, men vad ska man göra.

- Detta kommer låta skit konstigt, men jag får massa mystiska sms av ett nummer, och det är från Lauras mobil, men det är inte hon som skickar dom, och den som skickar sms:en finns i vårat hus, för det flyttas massa saker i mitt rum hela tiden, dörren låser sig, och hon sa till Lizzy att hjälpa henne med nåt, asså den personen är en tjej, så det håller på så, och på nått sätt flyttades Boobo ner till källaren i en djup kartong på nån minut..

- Oj.

- Erkänn du inte tror mig?

- Jodå.. så ni ringde polisen?

- Ja, vi var tvugna, de kan ju inte fortsätta så här liksom. Skit läskigt ju.. Och du vet när du ringde mig och frågade om jag hade vält ut alla mina kläder ur garderoben?

- Ja?

- Det var inte jag, det var den tjejen.

- Så jag har vart hemma ensam med någon som jag inte vet om?

- Japp, det har du.

- Varför sa du inget!? Tänk om det hade hänt något med mig??

- Men nu har det inte det.

- Mamma, vad sa poliserna då?

- Dom ville prata med dig, och dom sa att du skulle ringa till detta numret så fort du kom hem.

Mamma tog fram lappen med numret.

- Aa, okej.

Vi hade åkt i kanske 20 minuter och nu var vi hemma. Jag ville verklinge inte in i det huset igen. Jag ville inte vara ensam i mitt rum mer.. Men jag var ju tvungen, mitt liv är ju där uppe.. Jag gick upp till mitt rum och mamma hade tydligen lagt in alla kläder fint igen? Ska fråga henne.

- Mammaaa?

- Vad?

- Har du vikt mina kläder och lagt in dom i garderoben igen?

- Nej?

- Helvete!

Fan också, hon är fortfarande kvar i mitt rum! Glöm att jag sover i mitt rum inatt, och dom kommande dagarna...

Jag gick ner till köket och tog en youghurt. Sen gick jag till telefonen och började slå in numret som mamma gav mig.

Det var en utav poliserna som svarade.

- Hej det är Vanessa, mamma sa att jag skulle ringa till detta numret?

- Hej Vanessa! Bra att du ringde, ville säga att vi har inte hittat något spår, eller någånting faktist. Vi har letat varje dag men hittar inget misstänkt..

- Jaha, men jag tror att den har flyttat hem till mig nu..

- Jaså? På vilket sätt då?

- Det händer massa saker, och det är en tjej, för hon pratade med min lillasyster och sa att hon skulle hjälpa henne med något..

- Vi kommer direkt.

- Gör så.

Jag la på och sedan gick jag in till mamma som var i sitt rum och bytte om.

- Mamma, polisen är påväg hem till oss nu.

- Varför?

- För och se om dom hittar något här?

- Jaha, okej.

Det ringde, och jag svarade. Det var Steve i telefonen.

Hej Steve!

- Hej, what's up?

- Inget speciellt.. du?

- Är i studion och fixar lite, vi ska snart åka ner till lokalen och fixa mer till din konsert. Vill du hänga med ner och kolla om du gillar det?

- Kan inte just nu, men senare, ni har väl hängt upp alla spotlights jag bad er göra va?

- Jadå, vi har fixat jättemycket. Kläderna du ska ha är hos George.

- Aa, okej. Vet ni om några bekanta till mig ska komma?

- Zac kommer, Katy Perry, Selena och många många fler!

- Men skulle inte Selena till Mexico med Justin den dagen?

- Det blev inställt för Justin behövde gå på en inspelning som pågår några veckor.

- Jaha, okej vad synd.

- Ja.. vi ses Vanessa, ring när du vill att vi ska hämta dig!

- Jadå, hejdå Steve.

Det ringde på dörren och jag öppnade. Där stog poliserna.

- Hej, kom in!

- Tacktack.

Jag förklarade allt och dom gick upp till mitt rum. Konstigt nog hittade dom inget där heller, eller i resten av huuset. Dom letade ett långt tag, men ingenting.

- Nepp, inget här heller.

- Men vad konstigt, jag lovar att det finns någon i huset!

- Sorry, men vi hittade inget. Ring igen om du ser något.

Shit.. Jag provar och sova i rummet idag då, om jag ser eller hör något, så ringer jag dom direkt.

Cameron sms:ade mig.

- Hej älskling, längesen jag såg dig, hehe :( (L)

- Hej babe! Ja det var det.. Lust och ses eller? <3

- Sure, vart? (L)

- Som vanligt ;)

- Okej, I'm on my way (y).

- Hihi.

Jag gick dit vi brukade mötas och där stog min prins.¨

Jag gick fram och gav honom en stor kram och en kyss.

- Jag har saaknat dig Vanessa. Sa Cameron och höll om mig.

- Och jag har saknat dig med älskling!

Vi gick till en kina restaurang och åt, vi var jättehungriga.

- Hur går det med "spöket" Vanessa?

- Den är fortfarande kvar..

- Fan vad jobbigt.¨

- Jaa..

Cam kollade mig i ögonen, ett långt tag.

- Jag har aldrig älskat någon lika mycket som jag älskar dig Vanessa.

- Jag kan bara säga detsamma.

Vi pratade en lång stund och när vi var klara så betalade vi och gick.

Vi gick runt i stan, hand i hand, som vanligt. Jag var tvungen att gå hem.

- Cam jag måste gå..

- Varför?

- För Steve ska hämta mig, vi ska ner till lokalen och fixa inför min konsert.

- Jaha, men en sak först!

- Vadå?

- Blunda. Sa han och log.

Jag blundade.

- Nu kan du kolla!

När jag kollade så hade han tagit fram ett halsband i äkta silver. Det var ett fint hjärta på i små diamant stenar.

- Åh, tack älskling!! Jag älskar den!

- Allt för min finaste prinsessa. Sa han och satte på mig den.

- Cam, jag älskar den verkligen!

- Du är värd det älskling. Sa han och kysste mig.

- Jag älskar dig Cameron.

- Älskar dig med Vanessa.

- Men jag måste tyvärr gå nu, vi sms:ar älskling.

- Det gör vi, hejdå gumman.

Jag gav honom en puss och sedan gick vi åt varsitt håll.

Cameron var verkligen underbar.

---

SÅÅDÄÄRR NU ÄR DEL 23 UUTE!! WOHOO,  BLEV EN RÄTT LÅNG DEL FAKTIST!

FÖRÖVRIGT SÅ ÄR JAG SJUK SÅ JAG GICK INTE TILL SKOLAN! MEN IMON TROT JAG ATT JAG  GÅR DIT.

MEN KOMMENTEERAA SÅ ÄR NI BÄST! =)

KRAM!

~Nora~

PS: JA, HAN PÅ BILDEN SOM JAG HAR MED I DENNA DELEN, DEN FÖRSTA BILDEN ÖVER HALSBANDET, HAN ÄR CAMERON, ALLTSÅ VANESSAS POJKVÄN I NOVELLEN!

FÖR KONTAKT:

Alltså fan vad snygg han Cameron är! Vem är han egentligen?

Jäätte bra Nora!!!<3

Äntliggeeennnn woohoooo har verkligen väntat haha jag har inget liv jag med =)

Äntliggeeennnn woohoooo har verkligen väntat haha jag har inget liv jag vet =)

Jättebra skrivet bästa Nora!! pusss

Åhh äntligen! väldigt kul att läsa =)

Åh snygga Cameron!

Jättebraaaaaaaaaa

Nästa deel, vill läsa mer hihi

vad bra!! när kommer booken? ;)

Vad bra du skriver, när kommer nästa del?

grymt bra! (y) <3

jättebraaaaa